Förtvivlan. Sorgen river i bröstet. Gråten krampar i magtrakten. Tårarna strilar ner i jämna fåror utmed kinderna.
- Det är okej, släpp ut det bara.
-NEJ, säg inte så! Då stängs det in!
En hand på en skuldra...
-Ta bort! det gör ont!
-Vill du ha en kram?
- Nä, låt mig va!
-Vad har hänt?
- ....
Så många behov.
Ditt. Mitt. Andras.
Närvaron räcker långt.
Och ett snorpapper.
No comments:
Post a Comment