Fumla

Pulsen stiger... Blodet rusar runt i kroppen... Andningen ökar... Hjärtat klappar hårdare...
Båda vill och händerna utforskar den nya kroppen. Kontakt med en ny varelse. Hetta!!
Namn viskas... Stön hörs mellan kyssarna.
Nafs i en öronsnibb. Rysningar... Leende läppar och kåta blickar byts.
Nej...Jo...Vill...Borde kanske inte... Måste!!!!!
Fingrarna söker sig ner. Fumlande knäpps knapparna i jeansen upp.
Längtan! Snart!
Ljuvligt!!!

Utlåtandet kastar Malin tillbaks till verkligheten som av en käftsmäll:
- Jag hade hoppats på mer av dig! Du har stor potensial, men det här kändes tråkigt och förutsägbart. Jag vill bli överraskad, lilla gumman. Gör om, gör rätt!

Malin markerar texten och trycker på delete.
Överkörd, sur och irriterad skriver hon istället:

Idyllen i bersån är slående!
Blommande syren som doftar påtagligt. Den vita utemöbeln i snirklad smide. De stora kaffekopparna med rosor har med tiden börjat gulna. Kopparkannan är tom vid det här laget men på kakfatet med två våningar ligget ett par ensamma torra kakor kvar. Gräset är inte klippt på ett tag, det finns viktigare saker att tänka på.
Utifrån sett, ser det ut som det samtalande paret inte kunde ha det bättre.
-Farfar var smed.
-Mm, han var skicklig.
-Jag kommer aldrig kunna utföra samma verk som han, denna möbel är ta mej fan felfri!
-Sluta slå på dig själv älskling!
-Jag är så jävla fumlig...om det ändå inte vore för...
-Älskling, inte nu igen.
-ALS kommer fan ta dö på mig!
-Ja...men inte idag..

Form

Den breda penseln rör sig kvickt över den sträckta duken.
Färgerna flödar. Mönstret ändras och kompleteras på andra ställen. Hon är långt ifrån nöjd.
På flaskorna med den nya färgen har förseglingen precis brutits.
Rummet är fyllt av iver, kretivitet, livslust.
Äntligen är det dax för förändring! Det mörka ska bort!! Ljuset ska få ta över.
De mörka partierna målas över.
Penselns lena smekning övergår till ett mer raspande ljud när färgen sinar. Hon doppar den snabbt i ny färg. Vill inte bli störd av att behöva fylla på, men ignorerar irritationen. Måste vara kvar i känslan. Ta vara på glädjen och inspirationen.
Den gamla tavlans bild har stört henne så länge hon kan minnas. Hennes mormor köpte den av en alkis som hon tyckte synd om för hundra år sen.
-Den kan bli värdefull! hade mamman propsat på, när hon som nu målar över motivet värjt sig och sagt att den inte riktigt passade hemmets färger.
-Mormor hade säkert velat att du ska ha den, fortsatte mamman utan att ta notis om dotterns rynkade näsa.

Det va länge sen nu som det samtalet utspelade sig. Tavlan har hängt i hennes hall sedan den dan och stört henne varje gång hon kommit innanför dörren.
För två veckor sen dog hennes mamma och efterlämnade ett arv på 720kr, efter det att skulderna blivit betalda.
Varenda krona köpte hon nya stora flaskor färg för.

-Så, nu börjar det ta form! mumlar hon och betraktar skapelsen på håll med en av penslarna i munnen.

Smussla

Varje dag har nog med sin egen plåga. Varje dag måste jag ta ställning till om jag vill komma ut även denna dag.
Tänk om jag slapp! Tänk om jag slapp bli bedömd utifån vilket kön jag lever med. Tänk om jag slapp dom lustfyllda eller olustiga blickarna när jag kysser min kärlek på stan. Tänk om jag slapp rätta frågan:-Din sambo, vad heter Han?
Tänk om jag slapp frågorna om hur jag kom på det, hur jag kom ut, vad föräldrarna säger och hur dom tog det. Inte för att jag tycker det är jobbigt att prata om.
Men tänk om jag slapp!

Jag är glad och stolt över den människa jag älskar!
Jag vägrar smussla!
Min kärleksrelation är varken mer eller mindre värd än någon annans.
Jag önskar bara jag slapp andras åsikter, vare sig dom är positiva eller negativa.
Min kärlek bara är, precis som all annan kärlek.
Jag önskar jag slapp ses som en mer sexuell varelse bara för att jag avviker från hetronormen.

Ibland testar jag hur länge en konverstion kan vara utan att jag behöver avslöja min sexualitet. Inte för att jag skäms eller för att få vara hemlig. Utan bara för att se hur vi styrs av könsrollerna och könsnamnen.
Tänk om vi alla var en hennom!!! Inte henne. Inte honom. Inte hon. Inte han.
Bara få vara sig själv. Älska den vi vill.
Då kanske farmors komma-ut-process inte skulle behöva vara lika svår.
Farmor kommer inte hinna uppleva en sån förändring. Så hon får fortsätta tala om för närmaste kyrkvännen att barnbarnet och hennes...öh..hennes...kompis är och hälsar på.