Något osynligt

"Jesus finns fast han inte syns, det är sant, ja det är verkligen sant. Jesus finns fast han inte syns ja det är sant."
Barnkören sjunger av full hals framme vid altaret. Tonerna studsar mellan tegelväggarna och det kalla stengolvet. I stolsraderna sitter stolta föräldrar på blå stoppning. De ler mot varandra och vet att alla tycker sitt eget barn är sötast. De gamla får en tår i ögat och förundras över den vackra barnatron.
Albin är 5 år och hans pappa är pastor i kyrkan. Han tycker om att sjunga men bryr sig inte om vad sångerna handlar om. Det är melodin som räknas, enligt Albin, inte texten.
Valet att tro eller inte tro på det osynliga finns inte. Jesus finns, punkt slut! Vid det här tillfället i kyrkan funderar inte Albin något närmare på sin tro. För tror det gör han. Det har dom sagt att man ska göra, så Albin gör det.
Men 28 år senare sitter han, som en vuxen man med begynnande flint, och tittar på kort från barnkörens konsert den där dagen. Han kliar sig i det rödlätta skägget och undrar: Varför sa ingen att det finns andra vägar att gå?

Krabat

Tja!
Jag heter Krabi och är krabba. Skulle säga att jag är i mina bästa år. Snyggt smäckert skal, stora imponerande klor. Kan inte bli bättre!
Varje kväll hänger jag och polarna nere på club seaside. Det är där alla slinkiga havskräftor håller till. Deras långa stjärtar är helt outstanding! När dom små läckerbitarna svassar in i stim blir vi grabbar helt sjövilda.
Igår gick vi bananas! Öh nä, nu ska jag inte snacka landkrabbska. Jag menar så klart inte bananas utan seacucumbers.
Caroline är ny i viken och så galet korallvacker. Rundare ögon har jag aldrig sett. Och färgen på hennes skal ska vi inte ens prata om!
Jag sneddade fram till henne, nöp henne lite i klon och sa:
-Tjena spättan! Står du här och remouladsås.
Vi fick sån grym kontakt. Har aldrig upplevt sån kemi tidigare, trots att jag gängat en elektriks ål på en mycket blöt fest en gång. Asså, det här var magiskt!
Men mitt i trevligheterna dyker Laban Lobster upp.
-Åhå ser man på. En liten krabat som tror han fått min fjälla på kroken, säger han överlägser och lägger ett ben runt Caroline.
- Äh ge dig Laban! Jag har ju sagt att jag inte gillar din översittarstil. Caroline vrider sig ur hans grepp och ställer sig på min sida.
- Gälar också! Menar du att du väljer ett bottennapp före mig, skriker han ursinnigt.
Vi lämnar Laban och slår oss ner. Tar varsin breezer.
Efter flera timmar lämnar vi seaside klo i klo. Jag kan skymta Laban stå och limma på en blek liten räka. Jag ler, tänk vilken fiskarlycka! Caroline är min egna delikatess!!