Sunday, November 6, 2011

Det man klarar sig utan

Tårarna väller upp i Linas ögon. Ilskan stiger upp från magtrakten till huvudet. Kinderna blir röda. Öronen likaså.
-FAN! Jag hatar dig!!
Hon reser sig hastigt från bordet. Stolen välter men det bryr hon sig inte om.
-Men Lina, sluta! Gå in på ditt rum och lugna ner dig. Mammas röst är gäll. Den blir det när hon är nervös och osäker.
-Jag är redan på väg, kärringjävel!
Mamma sitter kvar med Linas iphone i handen.
Dörren slår igen efter Lina. Hallspegeln gungar av smällen, släpper från väggen och ger ifrån sig ett väldigt krash när den splittras mot klinkergolvet.
Lina slänger sig på sängen och låter tårarna rinna.
Mamma suckar. Tittar bort mot hallen och den trasiga spegeln. Fingrar utmed kanten på mobilen. "Gick jag för långt den här gången?" tänker hon. "Men det är ju bara en telefon, man klarar sig faktiskt utan." Skuldkänslorna smyger sig på. Hon reser sig. Går sakta bort och plockar upp spegelskärvorna. Det är fjärde gången.

Inne hos Lina rusar känslorna fortfarande. Hon har inget att distrahera dom med. Musik brukar vara det mest effektiva sättet men nu går inte det. Likaså är det med spel, facebook, sms, chat.
-Helvetesjävlaskit!!! Om hon tror att jag kommer stanna hemma bara för att hon straffar med att ta min iphone, tror hon fel!
Lina torkar tårarna. Öppnar fönstret och hoppar ut. Hennes rum ligger på markplan. Skorna och jackan är fortfarande på. Tur, för ciggen har hon alltid i innerfickan. Hon tänder en. Suger snabbt i sig den medans hon går bort mot centrum. Sätter sig på en bänk.Tänder en till. Ilskan dämpas.
-Tjo Lina! Mackan rullar upp bredvid henne. Varför svarar du inte? Jag har försökt få tag på dig.
-Morsan har tagit min iphone, fräser Lina.
-Vafan, driver du me mej? Va har du gjort den här gången? Måste va allvarligt.
-Äh inte särskilt. Men du vet hur morsan e.
-Shit asså! Det e ju för fan dödssynd på att sno ens mobil! Asså, överlever du Lina?
-Nä, jag typ dog!! E så jäla lack!!! Tänker hålla mig hemmifrån ett tag nu så hon lär sig!

Mamma knackar på Linas dörr.
-Linagumman, det är mat. Jag har gjort din älsklingskyckling.
Inget svar.
-Gumman, kom ut nu. Du får tillbaka din telefon. Hörrö. Du? Får jag komma in...? Mamma öppnar sakta dörren. Med ens inser hon att Lina inte är där. Gardinen fladdrar i det vidöppna fönstret.
Hon rusar till telefonen och slår Linas nummer. I hennes andra hand vibrerar Linas iphone och sjunger: ´vill du ligga me mej då...?´
-Åh nej!! Mamma lägger på och sjunker ner i soffan. Hon kan inte göra annat än att vänta. Denna ständiga väntan på att Lina ska behaga dyka upp.

Mamma är i upplösningstillstånd när Lina ragglar in på småtimmarna.
-LINA! Var har du varit?? Varför har du inte hört av dig. Jag har varit så orolig! Är du full igen också? Varför har du inte ringt?
-Ditt problem! Jag kan för fan inte ringa utan min iphone. Å vet du, från och med nu gör jag som jag vill. Du tog mitt liv, min iphone! Men vet du, jag klarade mig utan den! Gonatt!

På bordet står en orörd kyckling.

No comments:

Post a Comment