Thursday, July 1, 2010

Fumla

Pulsen stiger... Blodet rusar runt i kroppen... Andningen ökar... Hjärtat klappar hårdare...
Båda vill och händerna utforskar den nya kroppen. Kontakt med en ny varelse. Hetta!!
Namn viskas... Stön hörs mellan kyssarna.
Nafs i en öronsnibb. Rysningar... Leende läppar och kåta blickar byts.
Nej...Jo...Vill...Borde kanske inte... Måste!!!!!
Fingrarna söker sig ner. Fumlande knäpps knapparna i jeansen upp.
Längtan! Snart!
Ljuvligt!!!

Utlåtandet kastar Malin tillbaks till verkligheten som av en käftsmäll:
- Jag hade hoppats på mer av dig! Du har stor potensial, men det här kändes tråkigt och förutsägbart. Jag vill bli överraskad, lilla gumman. Gör om, gör rätt!

Malin markerar texten och trycker på delete.
Överkörd, sur och irriterad skriver hon istället:

Idyllen i bersån är slående!
Blommande syren som doftar påtagligt. Den vita utemöbeln i snirklad smide. De stora kaffekopparna med rosor har med tiden börjat gulna. Kopparkannan är tom vid det här laget men på kakfatet med två våningar ligget ett par ensamma torra kakor kvar. Gräset är inte klippt på ett tag, det finns viktigare saker att tänka på.
Utifrån sett, ser det ut som det samtalande paret inte kunde ha det bättre.
-Farfar var smed.
-Mm, han var skicklig.
-Jag kommer aldrig kunna utföra samma verk som han, denna möbel är ta mej fan felfri!
-Sluta slå på dig själv älskling!
-Jag är så jävla fumlig...om det ändå inte vore för...
-Älskling, inte nu igen.
-ALS kommer fan ta dö på mig!
-Ja...men inte idag..