Presentera

Den första snön hade fallit under natten. Luften var så där krispig som bara en tidig november morgon kan vara. Viveka drog på sig skor och jacka. Virade den långa halsduken flera varv. Toppade med de grå lovikavantarna. Hon öppnar porten med ett leende. Hon var först. Den där känslan av att vara först med att sätta sina skoavtryck på den vita marken är svårslagen. Vinden är lätt men kylan biter sig fast i hennes öron. Hon puffar upp halsduken och drar upp axlarna för att dela med sig av värmen.
"Att jag alltid ska trilskas med att vara utan mössa" tänker hon när hon går den sluttande vägen ner mot vattnet. Tankarna rör sig lika stilla som morgonen är. Men så minns hon dagens datum, 24 november. "Shit, bara en månad till julafton! Jag måste verkligen börja köpa julklappar!"
Vips så har tankarna fått fart. Dom rör sig allt snabbare. Hade någon frågat vad hon tänkte på just i det ögonblicket, hade hon fått stanna upp, tänka till, lyssna. Först då hade hon kunnat svara:
-Verbet presentera.
Dialogen hade kunnat fortsatt så här:
-Okej presentera, som i att presentera någon?
-Nej, verkligen inte, hade hon sagt.
-Men det finns väl ingen annan betydelse för det verbet? hade motfrågan lytt.
-Jodå, jag kom precis på det. Presentera, som i att köpa presenter till någon. Precis som att verbet för att använda en ficklampa är fickla.

Stegen pekar hemåt nu. Viveka är rosig om kinderna. Läpparna ler. Hon är nöjd. Både med prommenaden och sitt nya ord.
Idag ska hon ta sig till centrum och presentera inför jul.