Friday, September 4, 2009

Garderobsrensning

Vuxen. Plikter. Ansvar.
Garderoben är full till bredd o höjd. Proppad med kläder i olika storlekar. Trots det finns det inget som passar eller sitter riktigt bra. Dessa extra kilon hånar mig.
Garderoben är proppfull av "inget att ta på mig".
Det som hade passat nu är sen länge utrensat och slängt med löftet att aldrig ha den här storleken igen...
Just nu förbannar jag "sekttänket":-Spar du dina stora kläder är det som att förvänta sig att hamna där igen. Jada jada jada...
Nu sitter jag här med ångesten som eskalerar och tittar tomt in i garderoben. Jag borde kanske rensa bort det som nu är för litet o lägga det på vinden ett tag, men jag förmår inte. Är rädd för de få fula plagg som kommer bli kvar.
På botten av garderoben ligger en del av min stora samling skor. Jag föser dom lite åt sidan och kryper in och sätter mig där på golvet tillsammans med mina raringar. Jag tar dom i famn som om dom vore gosedjur. Kanske är min kärlek till skor så enorm just för att samma storlek alltid passar mig.
Jag lutar huvudet mot väggen och önskar att jag skulle hitta en dörr som leder till en annan verklighet. En väg ut. Bort. Fri från den kropp jag tvingas bo i.
Men väggen förblir vägg.
Medans tårarna fyller mina ögon och rinner över kanten, minns jag sagan om Narnia. Vilket äventyg dom fann på andra sidan garderobsväggen. Inte bara glädje där inte. Iskyla. Spänning. Ondska. Kamp. Tårar. Seger. Och en ny kamp.
Ungefär som mitt liv ser ut.
Kanske är inte drömmen om nåt annat bättre än det jag har.
Kanske lever jag mitt äventyr redan. Det som jag tror finns på andra sidan väggen. Hur ska jag veta...?
Det här livet vill i alla fall lära mig att älska mig själv utan prestation!
Hinner jag inte det under den här livstiden får det bli i nån kommande. För jag är för nyfiken och envis för att sluta leva och bara flyta runt utan en kropp i universum. Jag ger mig inte förens jag nåt fram!

Nu knackar det på garderobsdörren och jag hör min älskades röst.
-Angelika kom ut nu. Jag har bryggt en kanna te åt oss och tänt ljus i vardagsrummet. Kom och mys med mig i soffan finaste du.
Tårarna har torkat. När dörren går upp står denna vackra varelse i det ljusa rummet och ler mot mig.
Åh va jag längtar till den dag då jag älskar mig själv som andra älskar mig och som jag älskar andra.

No comments:

Post a Comment