Eldstad-Endorfiner-Evadräkten-Edor-Emotions

Han heter Edor, den lilla pojken på 5 år som resolut bestämt sig för att sluta prata. Ingen vet varför. Han är speciell. Inte på nåt negativt sätt som i utvecklingsstörd eller nåt sånt. Bara speciell som i integritet. Kanske skulle jag säga unik i stället.
Vi är många som försöker lura honom till att försäga sig o börja prata. Men Edor är o förblir tyst. Och ändå gör han sig förstådd, komuniserar på sitt eget sätt. Jag har svårt att beskriva hur han gör det. Tror att det kanske är på ett energiplan.
När jag inte förstår vad han vill, känner jag mig frustrerad och lite stressad. Men han tar det med ro. Det är som att han vet att det kommer vara så och accepterar det för det ingår i hans val.
Plötsligt porlar det upp ett härligt barnskratt genom hans lilla kropp. Hela han lyser av lycka!
Endorfinerna rusar till i min kropp och jag ler.
Han fashinerar mig, den här lilla människan.
Jag känner mig som om jag vore klädd i min Evadräkt, helt naken framför eldstaden. Edor värmer mig som elden.
Jag vill vara mer lik Edor!