Wednesday, December 7, 2011

Smittsamt

Tåget skakar fram. Vi sitter i djurvagnen. Jag och lillgrisen. Ja alltså, han är ingen riktig gris. Han är min hund. Men hans svans är hoprullad som en knorr. Så smeknamnet föll sig naturligt. Proceduren av att hälsa på de andra hundarna är avklarad och grisen har lagt sig till ro. Jag slumrar lite då jag hör kvinnan på andra sidan gången fnissa för sig själv. Nyfikenheten växer när hon fortsätter. Jag sneglar på henne och ser att hon läser en bok. Vad är det för bok som är så rolig? Jag kan bara se att den heter något med "Hund". Passande just i den här vagnen tänker jag.
Det kommer flera fniss och även små korta skratt under resan. Kvinnan ser aldrig upp från sin bok, men resten av passagerarna har funnit varandra i en tyst kommunikation. Vi ler.
Jag märker att mitt leende övergår till ett bubbel i bröstet. Det börjar pirra nere i magen. Trots att jag inte har en aning om vad kvinnan läser om har jag smittats av hennes fnissningar. En glädje sprider sig i hela kroppen. Energin i vagnen är varm och sprittande. Jag blundar och försöker tysta ner det kraftfulla skrattet som försöker smita ut. Men ju mer jag håller emot desto mer pyser det. Till slut går det inte längre. Jag brister ut i ett rungande gapskratt som är omöjligt att stoppa. Sekunden efter faller alla andra i vagnen in i skrattet. Tårar rinner. Det kippas efter andan. Ansikten blir blossande röda. Temperaturen stiger.
Plötsligt har vi nått vår destination. Skrattet har fått sitt utlopp och går med på att vila i ett leende igen.
När jag kliver av tittar jag på kvinnan, som ska fortsätta sin resa. Hon sitter fortfarande djupt försjunken i sin bok med leendet på läpparna. Ovetandes om vad hon nyss startat.
Framme hos far ser jag en nyinköpt bok. Det är den som kvinnan läste.
-Åh, har du den där roliga hundboken, utbrister jag.
- Hundbok, säger far frågande, nej den här heter "Hundraåringen som klev ut genom förnstret och försvann"

3 comments: