Monday, November 30, 2009

Hyllning till November!!

Åh du kalla, gråa novemberdag. Vad finns det för gott i dig?
Här inne finns värme, soffa, filt och ljus.
Utanför fönstret skriker balkongen efter sällskap. Det enda som bryr sig om att svara på dess längtan är de tunga rendropparna som vägrar släppa taget från räcket. Och den gröna mögeltillväxten som frodas i den fukiga tillvaron. En blöt, tung matta som inte burits iväg till grovsoporna ligger också kvar på golvet, men längtar bort.

Plötsligt trotsar energin motståndets alla lagar. Kroppen vill ut!! Energin vill användas, vill röra på kroppen.
Den svettiga polon får duga. Skorna som inte ger skavsår åker på. Halsduk, mössa och handskar.
Lungorna omfamnar den råa, friska luften. Ett leende sprids. Handskarna får stanna i fickan. Det är inte så kallt som det ser ut.
Marken är våt och det skvätter en aning upp på baksidan av byxbenen. Men det är inte tillräckligt för att sippra in i skorna. Fötterna förblir torra, varma och nöjda. Dom driver på, vill framåt, användas, upptäcka.
Resten av kroppen lyder och följer med i tempot.
Sinnet svävar fritt.
Dimmans närvaro ligger mellan trädtopparna. Där, men inte här. Som en vakande ande som håller uppsikt över varelsen som kommer gående. Redo att gripa in om beskydd skulle behövas.
Ögonen njuter av det varma skenet från adventsljusstakar och stjärnor som syns i var och vartannat fönster.
Tankarna tillåts gå dit dom vill. Drömmar blir tydliga. Längtan synliggörs. Kretiviteten växer sig stark. Allt medans kroppen meditativt tar sig framåt. Framåt men utan specifikt mål eller syfte.

Åh du kalla, gråa novemberdag! Att du kan vara så fantastisk i din tråkiga, alldagliga enkelhet.