Ord

I nattens dunkel skimrar du,
Ger liv och befriar tanken.
O, Du stora gåva.
Du är som ett gränslöst hav,
villig att bära budskapet.
Din glasklarhet sträcker sig genom himlarna,
Strålar ikapp med solarna.
I dig rymmer oändligheten,
Du ljuva, vackra väsen.

Gryningens obarmhärtiga ljus,
du bleknar likt en älva.
Nattens änglaskugga tvingas bort,
lämnar mig i avsaknad.
Din förttrollande slöja finns ej mer,
endast platt och hård är din närvaro.
Toner som tidigare smekte min själ,
spelas nu i ihålig tonart.
O, du ord, jag förbannar dig.

Så tudelad som ormens tunga,
Du är fångenskap och vidd.
Fullkomlig och otillräcklig.
Sliter sönder hjärtan,
fyller brunnen till bredden.

Om du fick välja, vad vore du då?
Kom till mig.
Ge mig din önskan.
Bli, i min mun, det du vill.

O, Du Ord. Kom till mig