Wednesday, July 11, 2012

Gatufesten

Humöret var på topp. Likaså stämningen och ljudnivån. Vi var på förfest hos barndomskompisar i småstaden där vi växt upp.
-UNO UNO UNO, skränade jag. Och då syftade jag inte på kortspelet utan på Svenningsson.
Det var första gången jag festade med min syster. Roligt men samtidigt speciellt. Men jag var mig själv och njöt av alkoholens lätta smekning.
Vi förflyttade oss ner mot torget, gatufesten och stora scen. Jag minns inte vad jag hade på mig. Men jag minns folkmassan och mörkret som omslöt den upplysta scenen. Och festivalens välkomnande dunk, när vi närmade oss, som steg upp och iväg. Mötte oss och förenades med vibrationerna från vår  förväntan. Stegen som blev snabbare och fnissen som ökade i intensitet. In i smeten. Buffades och knuffades. Trampades och blev trampade.
- Vi ska längst fram, utbrast syrran och tråcklade sig mellan långa och mindre långa människor. Men alla längre än hon. Jag som är både bredare och nästan ett huvud längre än syrran hade svårt att hålla jämna steg. Det blev mer buffel än lirkande för min del men fram kom vi. Trycket var totalt. Jag stod bakom syrran med en arm på var sida om henne och tog spjärn mot staketet. Parerade tryckvågorna som gång på gång kom från massorna bakom oss. Inget skulle få hända min syster! Jag uppfattade inte mycket av Unos uppträdande i min självpåtagna roll som bodyguard. Men syrran som stod i sin lilla fålla hoppade och sjöng. Hon verkade lycklig!

6 comments:

  1. omtänksamt är alltid lite jobbigt att stå så många knuffar blir det
    Är det herr thåström själv så står jag ut där längst fram i trängseln men annars är det bäst lite längre bak där det går att andas.

    ReplyDelete
  2. Aldrig haft några syskon men sett mina barn skydda varann, fint!

    ReplyDelete