Friday, May 28, 2010

Form

Den breda penseln rör sig kvickt över den sträckta duken.
Färgerna flödar. Mönstret ändras och kompleteras på andra ställen. Hon är långt ifrån nöjd.
På flaskorna med den nya färgen har förseglingen precis brutits.
Rummet är fyllt av iver, kretivitet, livslust.
Äntligen är det dax för förändring! Det mörka ska bort!! Ljuset ska få ta över.
De mörka partierna målas över.
Penselns lena smekning övergår till ett mer raspande ljud när färgen sinar. Hon doppar den snabbt i ny färg. Vill inte bli störd av att behöva fylla på, men ignorerar irritationen. Måste vara kvar i känslan. Ta vara på glädjen och inspirationen.
Den gamla tavlans bild har stört henne så länge hon kan minnas. Hennes mormor köpte den av en alkis som hon tyckte synd om för hundra år sen.
-Den kan bli värdefull! hade mamman propsat på, när hon som nu målar över motivet värjt sig och sagt att den inte riktigt passade hemmets färger.
-Mormor hade säkert velat att du ska ha den, fortsatte mamman utan att ta notis om dotterns rynkade näsa.

Det va länge sen nu som det samtalet utspelade sig. Tavlan har hängt i hennes hall sedan den dan och stört henne varje gång hon kommit innanför dörren.
För två veckor sen dog hennes mamma och efterlämnade ett arv på 720kr, efter det att skulderna blivit betalda.
Varenda krona köpte hon nya stora flaskor färg för.

-Så, nu börjar det ta form! mumlar hon och betraktar skapelsen på håll med en av penslarna i munnen.

3 comments:

  1. Bra! Fundera över vad som skulle hända om du kapade texten efter "nya stora flaskor färg för.", eventuellt med någon liten avslutningsmening!

    ReplyDelete
  2. Hmm...ja jag håller me.
    Går det att ändra tro...

    ReplyDelete
  3. Tack! Känns mycke bättre så. Kram!!

    ReplyDelete