Att lappa ihop
Ett brustet hjärta tar tid att lappa ihop.
Precis i det ögonblicket då det fryser till is, kracklerar o spricker i bitar tror man aldrig det ska gå att få ihop igen. Men på nåt märkligt sätt har man inget val. Man hittar sig själv på knä på golvet och letar efter alla bitarna.
Först måste man sortera dom som man gör med bitarna i ett pussel. Sen krävs det mycke tålamod, försiktigthet och troligen en god vän som assisterar i arbetet med att limma ihop det. Bit för bit.
När första biten är på plats och nylimmad, måste man ge den tid att torka.
Ibland blir man för ivrig. Det går för fort. Man försöker sätta dit fler bitar innan den tidigare hunnit torka, vilket resulterar i att allt kolapsar igen.
Det sägs att tiden läker alla sår och så är det nog. Men kvar finns alltid limmsträngen som håller allt samman. Eller ärret som också tar sin tid på sig att sluta klia och spänna.
Ärrvävnand ska tydligen vara starkare än hud...
Ändå krävs återigen tålamod och en massa acceptans att lära sig leva med det nya utseendet.
När det till slut inträffar kanske man även fått gåvan att se det vackra i det nya mönstret. Mönstret som gör mig till den jag är.
Fint.
ReplyDelete