Saturday, February 28, 2009

Något som smakar salt...

Det är lördagkväll och dax för utgång.
Sadie känner ivern och glädjen sprudla. Hon tittar sig i spegeln, gillar det hon ser.
-Konsigt, tänker hon. Har jag alltid varit så här fin?
Hon har aldrig sett sig själv som nåt annat än en gräslig varelse, en plåga både för sig själv och sin omgivning.
Det har skett en förändring. Nu ser hon sin skönhet. Den kommer nog innifrån. Idag är hon trygg i att vara sig själv. Tycker till och med om att vara hon.
Visst ser hon att det finns skavanker på kroppen men hon väljer att vara perfekt i sin ofullkomlighet.
Vännerna, som värmer hennes hjärta, väntar inne i stan. Hon drar iväg med en längtan till dansgolvet.

Musiken dunkar tungt i högtalarna. Sadie och hennes vänner studsar direkt ut bland de andra dansande människorna. De hittar "sina" platser på och runtom ett av podierna. Sadie njuter av musiken, utsikten från podiet, ljuset. Hon dansar loss som hon alltid gör, det går liksom inte att stoppa.
Vännerna skrattar.
-Fan Sadie, fattar inte hur du orkar ha sånt jävla tempo!!
-Ha ha, kvällens utmaning är att stjortan ska bli helt blöt, svarar hon utan att stanna upp.

Fyra timmar senare tystnar musiken och lamporna tänds.
Längst ner på stjortan är det det fortfarande torrt.
-Attans!! Men jag är nöjd, säger hon skrattandes.
Hon slickar sig om läpparna. Känner de små saltkristallerna som samlats där under kvällen.
Leende går hon hem. Tacksam för att hon har en torr jacka att sätta på sig.

3 comments:

  1. "Perfekt i sin ofullkomlighet", det är underbart!

    ReplyDelete
  2. Härligt med kontakt med den inre skönheten! Livfull text!

    ReplyDelete
  3. Tack för fina speglingar! det värmde verkligen:-)!!

    ReplyDelete