Efterskalv

Dom vanligtvis bruna fötterna är nu grå av damm. Susilo tar sig snabbt upp för högen med bråte. Det är praktiskt taget omöjligt att se att denna raserade massa tidigare var byggnader. Hus där människor bott. Men på några enstaka ställen dyker det upp en dockarm eller en ram med krossat glas där ett familjeporträtt kan anas. Susilo är oberörd. Sätter den ena foten framför den andra. Försiktigt, smidigt, stadigt. Det är inte första gången han tar sig fram i sån här terräng. Jordbävningar är vanligt i hans hemstad. Så när marken återigen rör sig, stannar han till, parerar och hittar balansen igen. Hjärtat slår dubbla slag men hinner inte övergå till ökad puls. Susilo vet att han är på farlig mark,men det gäller att komma först. Människorna som nyss fått sitt hem förstört kommer inte tillbaka än på ett tag.
Strax är han framme vid sitt mål. En konservburk med sin färgglada etikett ligger synligt bland stenarna. Kanske, kanske.... Jo, han har turen på sin sida. Burken är trasig! Han kastar sig ner. Inser att han till och med hunnit före djuren. Slafsar i sig innehållet. Magen krampar lite. Det var länge sen den hade något att jobba med. På ett ögonblick är burken tom och den ilande tomheten i magen är dämpad, för den här gången.
Susilo lägger ner huvudet mot marken. Ett leende leker på hans läppar innan han faller i sömn. Vilken lyckodag!

Strävan

Strävan. Tungt, Motstånd. Grus i maskineriet. Strävan. Längtan. Vilja. Lätthet. Enkelt. Jobba. Kämpa. Måste. Vill. Flöde. Kraft. Uppförsbacke. Nedförsbacke. Långt bort. Nära. VILL VILL VILL VILL VILL!!!! Det blir som det ska!

Ett äventyr

Nånstanns bland alla täcken, filtar och kuddar finns en liten flicka. Gräset kliar lite mot ryggen. Här är hon trygg. Det är ofarligt under alla lager. Hon är skyddad. Utanför håller monstret stenkoll på det lilla knytet där nere på den stora gräsmattan. Byltet rör sig någor ibland men så länge det inte sticker ut någon mumsig kroppsdel kan han inget göra.
Flickan öppnar en minimal springa mellan filtarna och sneglar försiktigt upp mot himmelen. Hon ser dom vita bulliga molnen och det blåa hålet. Det är tomt men hon vet att han håller sig gömd därinne.
Det finns bara hon och han. Spänningen är påtaglig och luften darrar inne i gömman.
Hon är full av leklust och glädje samtidigt som rädslan smyger sig på med full kraft. Hon tar en snabb koll på att det inte finns nån glipa där hon kan synas. Adrenalinet rusar igång när hon känner ett vinddrag mot foten. HJÄLP! Var det han?! Hon fryser fast.... Men inget händer.
Ännu en koll på hålet och hon kan konstatera att han har flyttat sitt tillhåll något. Men fortfarande kan hon inte se honom. Trots att han aldrig visat sig för henne så kan hon känna hans närvaro. Hon vet att han inte är snäll. Hon kommer förgöras om han får tag på henne. Men hon kommer aldrig ge upp!

-MAAAAT! ropar mamma samtidigt som hon ringer i koskällan.
JAAAA! svarar flickan och rusar upp mot stugan.
Hålet i molnen finns inte kvar.

Förmögenhet

Det nybyggda huset utstrålar lyx o flärd. Uppfarten är krattad. Gräsmattan har en perfektion som en golfgreen. Borta vid poolen står trädgårdsmästaren lutandes mot håven och samtalar med kocken. Dom stannar upp ett ögonblick när dom hör mina steg i gruset men återgår efter en snabb titt på mig.
Jag sneglat bort mot stallet och avunden reser sig i mig. Jag skäms över känslan och blicken faller ner på mina slitna och nu dammiga skor istället.
Innan jag hinner fram till den präktiga ytterdörren dyker en gammal sliten fras upp i min tanke: Jag jämför min insida med andras utsida.
Ett leende kommer över mina läppar och jag sträcker på mig.
Jag kan ju bara jämföra mig med mig själv och mina värderingar. Och utifrån det så är jag fantastiskt farmgångsrik och förmögen.
Inte trots att jag är jag, utan på grund av att jag är jag!!
Dessutom är min insida vacker idag!

Fumla

Pulsen stiger... Blodet rusar runt i kroppen... Andningen ökar... Hjärtat klappar hårdare...
Båda vill och händerna utforskar den nya kroppen. Kontakt med en ny varelse. Hetta!!
Namn viskas... Stön hörs mellan kyssarna.
Nafs i en öronsnibb. Rysningar... Leende läppar och kåta blickar byts.
Nej...Jo...Vill...Borde kanske inte... Måste!!!!!
Fingrarna söker sig ner. Fumlande knäpps knapparna i jeansen upp.
Längtan! Snart!
Ljuvligt!!!

Utlåtandet kastar Malin tillbaks till verkligheten som av en käftsmäll:
- Jag hade hoppats på mer av dig! Du har stor potensial, men det här kändes tråkigt och förutsägbart. Jag vill bli överraskad, lilla gumman. Gör om, gör rätt!

Malin markerar texten och trycker på delete.
Överkörd, sur och irriterad skriver hon istället:

Idyllen i bersån är slående!
Blommande syren som doftar påtagligt. Den vita utemöbeln i snirklad smide. De stora kaffekopparna med rosor har med tiden börjat gulna. Kopparkannan är tom vid det här laget men på kakfatet med två våningar ligget ett par ensamma torra kakor kvar. Gräset är inte klippt på ett tag, det finns viktigare saker att tänka på.
Utifrån sett, ser det ut som det samtalande paret inte kunde ha det bättre.
-Farfar var smed.
-Mm, han var skicklig.
-Jag kommer aldrig kunna utföra samma verk som han, denna möbel är ta mej fan felfri!
-Sluta slå på dig själv älskling!
-Jag är så jävla fumlig...om det ändå inte vore för...
-Älskling, inte nu igen.
-ALS kommer fan ta dö på mig!
-Ja...men inte idag..

Form

Den breda penseln rör sig kvickt över den sträckta duken.
Färgerna flödar. Mönstret ändras och kompleteras på andra ställen. Hon är långt ifrån nöjd.
På flaskorna med den nya färgen har förseglingen precis brutits.
Rummet är fyllt av iver, kretivitet, livslust.
Äntligen är det dax för förändring! Det mörka ska bort!! Ljuset ska få ta över.
De mörka partierna målas över.
Penselns lena smekning övergår till ett mer raspande ljud när färgen sinar. Hon doppar den snabbt i ny färg. Vill inte bli störd av att behöva fylla på, men ignorerar irritationen. Måste vara kvar i känslan. Ta vara på glädjen och inspirationen.
Den gamla tavlans bild har stört henne så länge hon kan minnas. Hennes mormor köpte den av en alkis som hon tyckte synd om för hundra år sen.
-Den kan bli värdefull! hade mamman propsat på, när hon som nu målar över motivet värjt sig och sagt att den inte riktigt passade hemmets färger.
-Mormor hade säkert velat att du ska ha den, fortsatte mamman utan att ta notis om dotterns rynkade näsa.

Det va länge sen nu som det samtalet utspelade sig. Tavlan har hängt i hennes hall sedan den dan och stört henne varje gång hon kommit innanför dörren.
För två veckor sen dog hennes mamma och efterlämnade ett arv på 720kr, efter det att skulderna blivit betalda.
Varenda krona köpte hon nya stora flaskor färg för.

-Så, nu börjar det ta form! mumlar hon och betraktar skapelsen på håll med en av penslarna i munnen.

Smussla

Varje dag har nog med sin egen plåga. Varje dag måste jag ta ställning till om jag vill komma ut även denna dag.
Tänk om jag slapp! Tänk om jag slapp bli bedömd utifån vilket kön jag lever med. Tänk om jag slapp dom lustfyllda eller olustiga blickarna när jag kysser min kärlek på stan. Tänk om jag slapp rätta frågan:-Din sambo, vad heter Han?
Tänk om jag slapp frågorna om hur jag kom på det, hur jag kom ut, vad föräldrarna säger och hur dom tog det. Inte för att jag tycker det är jobbigt att prata om.
Men tänk om jag slapp!

Jag är glad och stolt över den människa jag älskar!
Jag vägrar smussla!
Min kärleksrelation är varken mer eller mindre värd än någon annans.
Jag önskar bara jag slapp andras åsikter, vare sig dom är positiva eller negativa.
Min kärlek bara är, precis som all annan kärlek.
Jag önskar jag slapp ses som en mer sexuell varelse bara för att jag avviker från hetronormen.

Ibland testar jag hur länge en konverstion kan vara utan att jag behöver avslöja min sexualitet. Inte för att jag skäms eller för att få vara hemlig. Utan bara för att se hur vi styrs av könsrollerna och könsnamnen.
Tänk om vi alla var en hennom!!! Inte henne. Inte honom. Inte hon. Inte han.
Bara få vara sig själv. Älska den vi vill.
Då kanske farmors komma-ut-process inte skulle behöva vara lika svår.
Farmor kommer inte hinna uppleva en sån förändring. Så hon får fortsätta tala om för närmaste kyrkvännen att barnbarnet och hennes...öh..hennes...kompis är och hälsar på.