Thursday, July 12, 2012

Satsa

Jovisst, jag får lov att erkänna att jag fick en hel del blickar. En del av förakt och överlägsenhet. Andra med ett hånfullt leende till. Men jag brydde mig inte. Nästan inte i alla fall. Vid maskinerna omkring mig stoppades det in hundralapp på hundralapp. Det förlorades mycket men ibland spottades det ut vinstkvitton med höga belopp.
Jag, jag pillade in enkrona efter enkrona. Spelade grodan och valde kort. Pulsen ökade. Värmen steg. Kinderna blossade. Trots att min insats var låg fick jag samma påslag som alla andra. Förlust avlöste vinst, vinst jämnade ut förlust. Hög intensitet när jag tvingades välja. Fega eller våga. Satsa ännu en gång?
När myntfacket i plånboken var rensat låg jag på plus. Hela hundratrettio kronor plus! Skulle jag fortsätta lite till. Hade jag nu vunnit så här många gånger pengarna, tänk hur mycket mer det kunde bli.
Jag tog en titt på de andra runtom i lokalen. En del suckade djupt och det  fick mitt förnuft att återvända.
Jag hämtade ut min stora vinst. Tacksam, glad och nöjd. Och med stolt högburet huvud lämnade jag lokalen.

6 comments:

  1. Förståndigt att sluta när frestelsen att fortsätta var hög!

    ReplyDelete
  2. Det är värdighet.

    ps. du glömde andra citationstecknet. I länken, alltså.

    ReplyDelete
  3. Man ska sluta när man är på topp

    ReplyDelete
  4. Ja, men eller hur! Hur lönsamt kan det inte vara att studera och lära av de mer erfarna...

    ReplyDelete